Hur kan man som anhörig förebygga den bipolära sjukdomen?
Som anhörig/närstående till en person som har bipolär sjukdom måste man samtidigt inta två positioner. Man ska under de symtomfria perioderna kunna reagera på t.ex. känsloutbrott och orättvisa kommentarer så som man reagerar på sådant från helt friska människor. Man ska kunna ha dispyter på ett normalt sätt. Men samtidigt ska man kunna vara beredd att snabbt upptäcka det som kan vara ett sjukdomssymtom och ta upp det på ett sakligt sätt och då följa väl uppgjorda rutiner. De som lyckas bäst med det, är de som under symtomfria tider lever i ett känslomässigt klimat som inte är särskilt intensivt.
Användning av symtomlistor
Symptomlistorna görs för att man ska kunna upptäcka tecken på nya sjukdomsperioder så tidigt som möjligt. När listorna är klara, bör man läsa igenom dem flera gånger. Det gäller att minnas varningssignalerna så väl att man kan reagera snabbt och automatiskt om symtomen skulle dyka upp igen. Det må röra sig om minskat sömnbehov, en ökad mängd spontana telefonsamtal, motighetskänsla på morgonen, försök att låta bli att svara i telefon eller något annat.
För att skapa ett antal enkla rutiner som ska motverka nya sjukdomsperioder, bör man försöka dra med sig andra, och göra det i tider då man är fri från maniska symtom. Under sådana perioder är det lättare att vara förnuftig. Att man själv kan komma att strunta i rutinerna under en senare mani är visserligen en svårighet. Men också den tendensen går att motverka. Nyckeln är att grunden bör läggas under en tid då man är symtomfri. Utgångspunkterna kan då vara ungefär följande.
Ens närstående kan hjälpa en att upptäcka tidiga maniska symtom. Om de gör det, och man har utformat ett antal tydliga och enkla rutiner, så bör man också kunna följa dem.
För att få det hela att fungera bör man ingående diskutera igenom ett antal frågor med sina närstående när man är symtomfri.
Dit hör: Vad brukar de lägga märke till?
-Är det något mer som de också borde kunna se och som de borde påpeka?
-Hur ska de bäst bete sig när de ska göra mig uppmärksam på vad de tycker sig se?
-Brukar de dra sig för att säga vad de anar för att undvika konflikter?
Om så, bör de framöver försöka att vara öppnare?
Hur ska de bäst bete sig för att man ska ta det för vad det är – en viktig hjälp i spaningen efter eventuella maniska symtom? Kanske ska de hänvisa till de samtal man haft genom att t.ex. säga: ”Vi har ju kommit överens om att om jag märker något som skulle kunna tyda på att en mani är på gång, då ska jag verkligen påpeka det för dig.”
När någon tycker sig märka vad som kan vara de första tecknen på en manisk period, bör man ha bestämda punkter att följa:
- Om någon misstänker att jag håller på att bli manisk ska jag inte avvisa den misstanken, utan visa att jag är beredd att pröva den.
- Använd symtomlistan och diskutera om det finns andra tänkbara maniska symtom.
- Fortsätt med dagliga skattningar av stämningsläget för att se hur det fortsätter att utvecklas under den kommande veckan.
Det kan då också vara klokt att kontakta den psykiatriska mottagning där man är patient, eftersom man därmed får med en professionell person i bedömningen. Om det finns rimliga skäl att misstänka att det rör sig om maniska symtom tillkommer således ytterligare punkter:
- Kontrollera medicineringen.
- Kontakta den psykiatriska mottagningen.
- Undvik situationer som kan få maniska symtom att accelerera.
- Undvik situationer som kan leda till negativa sociala konsekvenser.
- Vidmakthåll en normal dygnsrytm.
KONTROLL AV LÄKEMEDELSBEHANDLINGEN:
En mycket vanlig orsak till nya maniska perioder är att man gjort ett uppehåll i medicineringen med stabiliserande medel. Om man under en tid tagit mindre än vad som ordinerats eller helt slutat ta medicinerna, bör läkemedelsbehandlingen återupptas. Kontakta läkaren!
En viktig fråga att ta upp med sin läkare är vad man ska göra om man börjar få maniska symtom när man tar ett antidepressivt läkemedel. En risk är att sådana preparat kan bidra till att driva fram en mani. Börjar man ana maniska symtom bör man som regel sätta ut preparatet. Men ska man sluta tvärt eller trappa ned doserna mer långsamt? Sådana frågor bör också ha diskuterats i förväg.
KONTAKTA DEN PSYKIATRISKA MOTTAGNINGEN:
Vid en psykiatrisk mottagning försöker man som regel utforma behandlingen så att patienten får en successivt allt mer aktiv roll. Därmed blir de planerade återbesöken så småningom glesare. Men vid sidan av dem är det viktigt att man snabbt kan återknyta kontakten vid behov, och att man verkligen gör det.
Personligt ombud
Ett annat sätt att få hjälp är att kontakta ett personligt ombud. Verksamheten personligt ombud riktar sig till personer med omfattande och långvarig psykisk funktionsnedsättning som har behov av en samordnare för att ta till vara sina rättigheter i samhället. Personligt ombud är ingen myndighet utan arbetar fristående från myndigheter och vårdgivare på den enskilde personens uppdrag utifrån dennes egna resurser, behov och uppsatta mål. Det kan handla om behov av stöd, vård, service eller kontakter med olika myndigheter. Läs mer här.
Denna hemsida är framtagen med syfte att övergripande sammanställa kunskap kring bipolär sjukdom. Innehållet är inte faktagranskat av medicinsk expertis men texten refererar till källor och länkar till olika medicinska tidskrifter. Följande referenser finns hänvisning i texten. (LH). Häggström L, Bipolärboken - Nya rön och behandlingsstrategier för kliniker (2007). Häggström L, NYA Bipolärboken 2013. (TF). Tom Fahlén, Informationshäften om bipolär sjukdom(2004). (BR). BipoläR - Nationellt kvalitetsregister för bipolär affektiv sjukdom. Har du synpunkter på innehållet, kontakta gärna mig.
