Symtom vid olika bipolära sjukdomar!

En regnbåge eller varför inte tala om ett "bipolärt spektrum". En del läkare tycker att det blir för många diagnoser om man ständigt ska särskilja olika varianter och föreslår att man använder ett samlande ord: Manodepressiv sjukdom eller bipolär I. många tycker att det är bra med flera olika kriterier eftersom forskningen även bevisat att de olika ”varianterna” kräver olika medicinering”.

(TF). När depressioner behandlas med antidepressiva läkemedel kan enstaka patienter drabbas av att depressionen slår över i en fullt utvecklad mani. Detta bör, menar de flesta experter, inte i första hand ses som en biverkan av medicineringen, utan som att medicineringen blottlagt en bipolär sjukdom hos en person som hittills bara drabbats depressionsperioder. Vanligare är att patienter, som tidigare bara haft depressioner, utvecklar hypomanier genom behandling med antidepressiv medicinering. Också här talar uppföljningsstudier för att grundorsaken är att det är bipolära sjukdomstillstånd som behandlats.

Men hypomanier utvecklas inte så sällan också vid behandling av tillstånd som social fobi och paniksyndrom. Också här, menar många, bör man betrakta tillstånden som ingående i ett bipolärt spektrum. När en hypomani utvecklas under behandling rubriceras tillståndet ibland som bipolär III.

Många personer som har en bipolär sjukdom typ I har nära släktingar som har samma sjukdomsbild, men också ofta nära släktingar som enbart har depressionsperioder. Dessa senare tillstånd bör, även om de hittills enbart visat sig med depressionsperioder, uppfattas som misstänkt bipolära.

Bipolär I: Vid bipolär sjukdom typ 1 sker sjukdomsdebuten oftast kring sena tonåren eller i 20-årsåldern. En manisk period utvecklas ofta tidigt i förloppet. Särskilt hos män är den första sjukdomsperioden ofta en mani. Det är inte ovanligt att den är svår med många psykotiska symtom och att tillståndet därför felaktigt uppfattats som en schizofreni.

Sjukdomen kan också börja med depressionsperioder. Ibland startar den med en utdragen mild depression, vilken ofta präglas av ökat sömnbehov, som sedan hastigt slår över i en manisk period. Det är också vanligt att flera depressionsperioder föregått den första manin. Man kan då ha trott att det rört sig om en ren depressionssjukdom, som bara kommer att rymma återkommande depressioner, och inte sett att det kunnat röra sig om en bipolär sjukdom.

När den första tydliga manin blivit uppenbar får diagnosen ändras.

Det fortsatta förloppet varierar. Om effektiv behandling inte sätts in kan sjukdomen successivt bli allt mer svårhanterlig. Perioderna kan börja komma allt tätare och bli allt svårare. En del forskare förklarar det med att själva sjukdomsperioderna gör nervsystemet allt mer sårbart för sådant som kan få stämningsläget att svänga från sin jämviktspunkt. Förloppet kan se ut på olika sätt.

Inte så sällan bildar perioderna ett mönster som är karakteristiskt för en och samma person. Hos många övergår en mani nästan alltid direkt i en depression. Hos andra följs en depression direkt av en mani.

Om perioderna kommer tätt - fyra eller fler perioder per år - talar man om en snabbsvängande bipolär sjukdom ("rapid cycling"). Mellan perioderna återfår majoriteten en helt normal funktionsförmåga. Men ungefär en på fyra har också mellan sina perioder ett mer än normalt svängande och ostabilt stämningsläge och en klart nedsatt arbetsförmåga.

Sjukdomen som helhet är allvarlig. De maniska perioderna hotar att rasera den sociala situationen, familjesammanhållningen kan brista, vänkretsen försvinna, ekonomin raseras och arbetet gå en ur händerna. Depressionerna kan bli mycket plågsamma och långvariga. Mellan 10 och 15% tar sina liv.

Vid sen debutålder bör man utreda ordentligt om det finns någon annan bakomliggande sjukdom, t.ex. någon invärtesmedicinsk sjukdom, som giftstruma eller kortisonbehandlad astma, eller någon neurologisk sjukdom, som MS. Av personer som haft en enda manisk period kommer mer än 90% att få nya perioder om förebyggande behandling inte sätts in. Kvinnor som haft en eller flera maniska perioder löper stor risk att drabbas av en ny period tiden omedelbart efter en förlossning.

Bipolär II: Några procent i befolkningen, betydligt fler än man tidigare trott, drabbas av återkommande depressioner varvade med hypomanier vilka aldrig utvecklas till några egentliga manier. Denna variant av bipolär sjukdom kallas typ 2. Gränsen mellan bipolär sjukdom typ 2 och typ 1 (som innehåller verkliga manier) är flytande. Bland dem som fått diagnosen bipolär2 har åtminstone var tionde fem år senare drabbats av en uttalad manisk period. Därmed ändras deras diagnos till bipolär sjukdom typ 1. Men kvar står att många med bipolär 2 aldrig blir maniska.

När de söker hjälp för sina besvär är det främst för depressioner. Och i sin kontakt med sjukvården visar de som regel aldrig några mer iögonfallande maniska symtom. Därför uppfattar de flesta läkare och annan personal som har kontakt med dem inte mycket annat än de återkommande depressionerna. Patienterna brukar dessutom uppfatta sina hypomana perioder som positiva, och nämner dem därför inte. I den mån perioderna oroat anhöriga så brukar de flesta försvara dem och hävda att de är naturliga reaktioner på omständigheterna.

Allt detta bidrar till att den korrekta diagnosen ofta inte ställs. En behandlande läkare måste därför vara medveten om möjligheten att patienten kan ha en bipolär sjukdom typ 2 och ställa frågor om perioder som kännetecknas av ökad energi och kreativitet. Att få fram en god beskrivning av sådana perioder kan vara svårt. Det krävs ofta flera intervjutillfällen och samtal med anhöriga för att komma fram till den korrekta diagnosen.

Det är angeläget att diagnosen bipolär sjukdom typ 2 ställs korrekt. Bipolära depressioner skiljer sig nämligen ofta från de depressioner som inte är bipolära och behandlingen blir många gånger en annan.

Patienternas besvär av återkommande depressioner har ofta börjat tidigt under tonåren eller redan under barndomen. En sådan tidig debut är inte lika vanlig hos dem som har återkommande depressioner utan något bipolärt mönster. Bipolära depressioner har dessutom ofta atypiska drag med ökad sömn, tröstätande och en uttalad känslighet för sådant som kan vara tecken på en avvisande hållning från andra.

Många har depressioner med betydande inslag av ångest. Inte så få har ett labilt stämningsläge. De framstår som känslomänniskor, blir lätt entusiastiska och lätt nedstämda, visar ofta snabba och intensiva känslokast, och får lätt vredesutbrott.

Rapid cycling: När man under 1970-talet undersökte patienter vars bipolära sjukdom inte svarat på behandling med litium, fann man att anmärkningsvärt många pendlade ovanligt snabbt mellan manier och depressioner. Man definierade snabbpendling som förekomsten av minst fyra sjukdomsperioder per år. En del patienter hade mycket snabba pendlingar, ibland mer än hundra perioder per år, och man talar då om "ultra rapid cycling".

Man har därefter undersökt om det finns andra kännetecken som skiljer snabbpendlare från patienter som har glesare sjukdomsperioder. Medan den klassiska bipolära sjukdomen är lika vanlig bland män som bland kvinnor, är 70-90% av snabbpendlarna kvinnor, och de har oftare en störd sköldkörtelfunktion. Många antar att störningar i sömn-vakenhets-rytmen är en särskilt viktig orsak till snabbpendling och att de som drabbas ofta har en ökad känslighet för låga nivåer av sköldkörtelhormon.

Cyklotymt temperament: Några procent av befolkningen har tätt återkommande perioder med hypomana symtom växlande med perioder med depressiva symtom, men utan att de senare är så uttalade att man kan tala om egentliga depressions-perioder. Dessa humörsvängningar har som regel präglat individen under hela det vuxna livet. Man talar därför om cyklotymt temperament. Detta kan vara ett förstadium till bipolär sjukdom, men många som har ett cyklotymt temperament utvecklar aldrig någon sådan sjukdom.

Det cyklotyma temperamentet kan innebära påtagliga problem och också försämra den sociala funktionsförmågan. Tillståndet kallas då cyklotymi. Man räknar med att 15%-50% av dem som har en cyklotymi kommer att utveckla en bipolär sjukdom typ 1 eller2. Kopplingen till typ 2 är vanligast. Det tycks finnas en i hög grad flytande övergång mellan cyklotymt temperament och bipolär 2 och också en något flytande övergång mellan dessa tillstånd och bipolär sjukdom typ 1.

Denna hemsida är framtagen med syfte att övergripande sammanställa kunskap kring bipolär sjukdom. Innehållet är inte faktagranskat av medicinsk expertis men texten refererar till källor och länkar till olika medicinska tidskrifter. Följande referenser finns hänvisning i texten. (LH). Häggström L, Bipolärboken - Nya rön och behandlingsstrategier för kliniker (2007). Häggström L, NYA Bipolärboken 2013. (TF). Tom Fahlén, Informationshäften om bipolär sjukdom(2004). (BR). BipoläR - Nationellt kvalitetsregister för bipolär affektiv sjukdom. Har du synpunkter på innehållet, kontakta gärna mig.