Läkemedel vid bipolär sjukdom är livsviktig.
Olika mediciner kan användas i förebyggande syfte vid bipolär sjukdom. Läkemedel som stabiliserar stämningsläget kallas stämningsstabiliserare. Ofta väljer man stabiliserande läkemedel mot bakgrund av bilden vid tidigare sjukdomsperioder. Om dessa domineras av manier väljs oftast litium, valproat eller ett antipsykotikum. I de fall där depressioner dominerar bilden förskriva ofta lamotrigin eller litium. Även antidepressiva kan användas, dock alltid i kombination med stämningsstabiliserande läkemedel.
Finns det skäl att undvika medicinering?
Många som har en bipolär sjukdom säger att de vill undvika medicinering. Skälen för det är många. Man kan vara rädd för biverkningar, uppleva medicinering som ett personligt nederlag eller som något som får en att skämmas. Man kan uppfatta förslag om behandling med läkemedel som en alltför lättvindig lösning på ens problem och som ett tecken på att man inte blir tagen på allvar. Man kan vara rädd för att förlora kontrollen, vilja förstå istället för att skyla över problemen. Listan kan göras längre. Här kan du läsa mer om några av de vanligaste frågorna.
LITIUM (LITHIONIT)
Litium är ett grundämne som förekommer i jordskorpan, bundet till olika mineraler. Ämnet hittades första gången 1800 av August Arfwedson i mineralen petalit på Utö i Stockholms skärgård. Litiums egenskap att stabilisera stämningsläget beskrevs på 1960-talet och det har sedan dess varit en viktig del i behandlingen av bipolär sjukdom. Den exakta verkningsmekanismen är inte känd. Beror effekten på stabiliserad kommunikation mellan nervcellerna eller på skyddande effekter inne i hjärncellerna?
Litium kan användas både vid akuta faser och för att förebygga återfall. Det är inte beroendeframkallande, men har tyvärr effekt bara så länge man tar medicinen. Om man upphör med medicinen efter flera års framgångsrik behandling är risken stor att man återinsjuknar, redan inom ett år.
Litium elimineras ur kroppen via njurarna. Doseringen är beroende på hur snabbt dessa arbetar. Därför måste mängden litium i kroppen mätas med laboratorieprover för att finna den individuella dosen. Normalt brukar denna hamna mellan 2-6 tabletter per dag.
Vid litiumbehandling tas blodprover 3-4 gånger per år. Då mäts litiumnivån, njur- och sköldkörtelns funktion. Det går att kombinera litium med de allra flesta läkemedel. Dock behöver man kontrollera litiumnivån i samband med tillägg av andra läkemedel (framför allt vätskedrivande och antiinflammatoriska mediciner).
ANTIKONVULSIVA
Några läkemedel, ursprungligen framtagna för behandling av epilepsi, används idag som en vanlig behandling av bipolär sjukdom. Det är ännu inte klarlagt hur det kommer sig att just denna typ av läkemedel kan stabilisera stämningsläget. Sinsemellan är de relativt olika, både beträffande verkningsmekanismer och effekt.
Några läkemedel, ursprungligen framtagna för behandling av epilepsi, används idag som en vanlig behandling av bipolär sjukdom. Det är ännu inte klarlagt hur det kommer sig att just denna typ av läkemedel kan stabilisera stämningsläget. Sinsemellan är de relativt olika, både beträffande verkningsmekanismer och effekt.
LAMOTRIGIN (LAMICTAL)
Detta läkemedel har använts sedan mitten av 1990-talet. Det har framför allt visat effekt genom att förebygga återfall i depression vid bipolär sjukdom, och stabiliserar på så vis stämningsläget "underifrån".
Biverkningar är få och lindriga, ibland med huvudvärk. Hudutslag kan förekomma, och är viktiga att känna till, eftersom de i mycket sällsynta fall kan bli allvarliga. Därför ska man sätta ut läkemedlet och kontakta sin läkare direkt vid tecken på hudutslag. Genom att successivt öka dosen vid insättning minskas risken avsevärt för hudutslag. Lamotrigin kan kombineras med andra läkemedel. Ibland kan dosen behöva ökas eller minskas vid kombinationsbehandling.
VALPROAT (ERGENYL RETARD, ORFIRIL, ABSENOR)
Valproat används i både akut behandling av mani och som förebyggande mot återfall. Preparatet verkar stabilisera mer "ovanifrån", d.v.s. förebygga manier mer effektivt än depressioner. Viktuppgång och diarréer de vanligaste biverkningarna. Provtagning för kontroll av lever- och blodvärden är nödvändigt, framför allt i början av behandlingen.
NEUROLEPTIKA
Denna läkemedelsgrupp, benämnd både neuroleptika och antipsykotika, har använts för behandling av psykotiska symtom sedan 1950-ta¬let. Dessa läkemedel verkar genom att påverka mängden dopamin i nervsystemet. Äldre neuroleptika är behäftade med en hel del biverkningar, bland annat motoriska (s.k. extrapyramidala), vilket gör att många har svårt att ta dem. Till dessa äldre neuroleptika hör Haldol, Cisordinol och Trilafon.
Bland modernare, s.k. atypiska neuroleptika, är biverkningarna ofta lindrigare. Till gruppen hör: Zyprexa, Seroquel, Risperdal, Abilify och Zeldox. De är alla verksamma vid mani och används i varierande grad för att förebygga återinsjuknande. Bland biverkningarna noteras varierande grad av trötthet och viktuppgång, vilken ibland kan bli uttalad.
ANTIDEPRESSIVA
Även denna grupp läkemedel har använts sedan snart ett halvt sekel och har betytt oerhört mycket för behandling av både depression och olika ångesttillstånd. Gemensamt för alla antidepressiva är att de i varierande grad påverkar överföringen av signalsubstanser (serotonin, noradrenalin och dopamin) i hjärnan.
Tidigare generationer antidepressiva (mediciner som Anafranil, Tryptizol, Sensaval m.fl.) gav en hel del biverkningar som muntorrhet och förstoppning. De var därtill relativt farliga i högre doser.
Moderna antidepressiva (i media ofta felaktigt benämnt "lyckopiller") har färre biverkningar och används i allt större omfattning för behandling av depression och ångestsyndrom. Här återfinns läkemedel som Cipralex, Zoloft, Fontex, Seroxat, Remeron, Efexor och Cymbalta.
Antidepressiva kan användas även vid behandling av bipolär depression. Förskrivning måste då ske med försiktighet, med tanke på risken för överslag i mani eller hypomani. Därför bör stämningslägesstabiliserande mediciner, som litium eller valproat, alltid användas samtidigt.
Denna hemsida är framtagen med syfte att övergripande sammanställa kunskap kring bipolär sjukdom. Innehållet är inte faktagranskat av medicinsk expertis men texten refererar till källor och länkar till olika medicinska tidskrifter. Följande referenser finns hänvisning i texten. (LH). Häggström L, Bipolärboken - Nya rön och behandlingsstrategier för kliniker (2007). Häggström L, NYA Bipolärboken 2013. (TF). Tom Fahlén, Informationshäften om bipolär sjukdom(2004). (BR). BipoläR - Nationellt kvalitetsregister för bipolär affektiv sjukdom. Har du synpunkter på innehållet, kontakta gärna mig.
