Bemötande inom psykiatrin
Behovet av att förstå människor med psykiska diagnoser och ge rätt behandling, omvårdnad och bemötande viktigt. För dig som arbetar inom olika former av vård- och omsorgsverksamhet och möter människor med psykisk funktionsnedsättning är det viktigt att ha adekvata kunskaper. Betydelsen av personalens bemötande och förhållningssätt inom psykiatrin är helt central för den enskilda individens upplevelse av vården och omsorgen. För att kunna erbjuda hög kvalitet är det därför avgörande att all personal har en gemensam syn på vad ett gott bemötande och ett professionellt förhållningssätt innebär.
God etik, bra värdegrund, empati och en god människosyn är egenskaper man bör ha för att arbete inom vården och för detta krävs ingen utbildning.
Vad händer i mötet med människor att ge individuell omsorg och omvårdnad utifrån trygghet, värdighet, självbestämmande och integritet. Att visa respekt för den enskilde och betydelsen av hur man kommunicera. Det kräver oftast utbildning för att få ett professionellt förhållningssätt till patienten.
Case management handlar om att organisera olika vård- och sociala stödinsatser till en fungerande helhet för den enskilde. Metoden har visat sig vara effektiv för att lösa problemet med vårdens fragmentisering och samordna insatser till en för personens behovsanpassade helhet. Utfallet blir bl. a ökad följsamhet i rehabilitering och minskade sjukhusvistelser.
Hot och våld mot personal inom psykiatrin är inte ovanligt men det är oacceptabelt och det är därför mycket angeläget för personalen att få kunskap om hur man hanterar hot- och våldshändelser på bästa sätt. Enskilda hot- och våldshandlingar kan vara mycket svåra att förutse, men det finns risksituationer som man kan och behöver uppmärksamma och framförallt arbeta förebyggande med. Det är klarlagt att med personal som förstår hur man har ett professionellt förhållningssätt till sitt arbete råkar mindre ut för våldsbenägna situationer än den vikarie och sommarpersonal som anställs.
Med min erfarenhet från den somatiska vården är i stora hela positiv. Det beror nog på att jag alltid varit ”kunnig” patient och krävt delaktighet i min vård. När det gäller psykiatrin så har jag träffat både läkare och sköterskor som gör storartade insatser för att hjälpa sina patienter att må bra.
Tyvärr så träffar jag allt för många personer som varit kontakt med psykiatrin och som får ett dåligt bemötande. Jag kallar det för att man blir utsatt för ”mänskliga härskarstrukturer” med inbyggda systemfel.
Här är några exempel på detta
Objektifiering: personen blir ett (biologiskt) objekt, personligheten blir en sjukdom, känslolivet blir ett symptomliv, vårdpersonalen blir en ”objektiv” iakttagare.
Förmynderi: Personalen uppfattar sig som den överordnade ”experten”, som alltid vet bättre vad personen behöver i sitt liv och vårdplanering sker över personens huvud.
Uppfostran: Personens beteende bedöms som ”felaktigt” – ett resultat av missan-passning och felaktig inlärning
Åtgärd: Upplysning, korrigering och träning av ”rätt” beteende, belöning och bestraffning.
Avfärdande: Personens upplevelser och erfarenheter betraktas som sprungna ur en sjuk och främmande föreställningsvärld som inte kan tas på allvar. ”Vanföreställningar” tolkas bokstavligt och inte bildligt eller symboliskt.
Förringande: Det lidande personen har sökt vård för förminskas och beskrivs som ”en normal del av det mänskliga livet” samt ”Det här är ingen fråga för psykiatrin att pojkvännen har gjort slut” eller ”Med din begåvning / välbeställda bakgrund kan du inte ha så stora problem”.
Passivitet: Inga initiativ till samtalskontakt eller andra aktiviteter tas med patienter inom slutenvården, under förevändningen att patienterna skall ”tränas” att ta egna initiativ. Detta kan liknas vid att föräldrar ignorerar sina barn för att ”träna” dem att själva ta kontakt
Gruppjargong: ”vi och dom ” mänskliga härskarstrukturer med hierarkisk kultur på kliniker och vårdavdelningar där personalen gör sig till ”friska” herrar över personer som mår dåligt.
Kan det vara så att:
- personens klädsel och övriga, yttre attribut påverka vårdpersonalens bemötande?
- miljön för mötet och de givna rollerna påverka personalens bemötande av personen?
- personalens bemötande påverka personens beteende – och därmed den psykiatriska bedömningen?
- personalens bemötande påverka personens hälsotillstånd?
Hur upplever man bäst ett musikstycke? Genom att lyssna till känslan som musiken förmedlar eller genom att mäta tonstyrkor och frekvenser?
Hur bra är psykiatrin i Sverige?
En nationell patientenkät genomfördes under 2010 och man kunde konstatera att ”Resultaten pekar på att patienterna upplever ett gott bemötande och har förtroende för personalen”. En enkät har skickats till 47 000 slumpvis utvalda vuxna patienter som besökt eller varit inlagda inom den allmänna psykiatrin i 19 landsting/regioner.
Bara hälften ca: 20 000 patienter besvarade enkäten, vilket ger en svarsfrekvens på 43 procent för den öppna psykiatriska vården och 35 procent för den slutna psykiatriska vården. Denna låga svarsfrekvens försvårar rättvisande jämförelser och innebär att resultaten måste tolkas med stor försiktighet. Svarsfrekvensen varierar även mellan landstingen. Läs mer här.
Trots det generellt positiva resultatet fanns det i studien även de patienter som genom skattningarna visade ett missnöje beträffande bemötandet ifrån vårdpersonalen. Som nämnt tidigare finns det många faktorer som kan leda till ett dåligt bemötande.
En upplevelse av att omgivningen bär på negativa attityder gentemot en själv kan exempelvis vara en betydande orsak till en upplevelse av dåligt bemötande. Att bemötas negativt till följd av sitt tillstånd är något som de flesta med en psykisk sjukdom har haft erfarenhet av. En sådan upplevelse kan skapa hinder för den psykiskt sjuka i form av exempelvis ett undvikande beteende. Undvikandet kan i sin tur reducera möjligheterna till god kommunikation med vårdpersonal och försvåra bemötandet.
Andra faktorer som kan ha lett till ett negativt bemötande från vårdpersonalen är stress, konflikter på avdelningen samt för höga krav från chefer och kollegor. Ett dåligt bemötande kan också ha grundat sig i att personalen inte upplever att de är delaktiga i sitt arbete. Ett antagande kan därmed göras om att negativa attityder, stress, konflikter, för höga krav samt bristande delaktighet i arbetet inte förekom på avdelningarna som deltog i studien, åtminstone inte i den grad att det påverkade personalens bemötande negativt.
Jag tycker därför att den sammanställning som rapporten från Nationell psykiatrisamordning (2006:6 Så vill vi ha det....) beskriver om bemötande borde vara vägledande.
Vad som är ett bra och vad som är ett mindre bra bemötande låter sig inte definieras i absoluta termer. Ofta handlar det om subjektiva värderingar vid ibland extraordinära situationer. Inte desto mindre anser många personer med psykiska funktionshinder och deras anhöriga att de inte får det bemötande från den psykiatriska personalen som de anser sig ha rätt att förvänta sig. Nästan alla med långvariga erfarenheter av psykiatrisk vård kan vittna om tillfällen när de känt sig djupt kränkta och berövade all personlig integritet.
Sällan är detta ett utslag av illvilja eller maktfullkomlighet från personalens sida, utan snarare ett resultat av kunskapsbrist och frustration över underbemanning, otydlig organisation och en hårt pressad arbetssituation i största allmänhet. På samma sätt upplever individen i regel bemötandet som positivt när hon/han betraktas som en medmänniska och inte som ett namn och ett nummer på en patientbricka. Troligen skulle klagomålen på dåligt bemötande minska radikalt om psykiatrin tillfördes fler resurser och fick de många systemfelen åtgärdade.
Enligt vår uppfattning måste det från de vårdande och stödjande instansernas sida ske en attitydförändring gentemot personer med psykiska funktionshinder, som inte får bemötas annorlunda än somatiskt sjuka personer. Patienter/brukare och anhöriga ska inte behöva vara rädda inför mötet med vården, och slippa känna sig nervärderade och osynliggjorda.
Oavsett behandlingsform eller vårdideologi finns några grundregler för ett bra bemötande som stödet och behandlingen alltid bör iaktta i mötet med patienten/ brukaren.
Denna hemsida är framtagen med syfte att övergripande sammanställa kunskap kring bipolär sjukdom. Innehållet är inte faktagranskat av medicinsk expertis men texten refererar till källor och länkar till olika medicinska tidskrifter. Följande referenser finns hänvisning i texten. (LH). Häggström L, Bipolärboken - Nya rön och behandlingsstrategier för kliniker (2007). Häggström L, NYA Bipolärboken 2013. (TF). Tom Fahlén, Informationshäften om bipolär sjukdom(2004). (BR). BipoläR - Nationellt kvalitetsregister för bipolär affektiv sjukdom. Har du synpunkter på innehållet, kontakta gärna mig.
